1920-talet talas ofta som en ”glad” tid, placerad mellan två världskrig och där det kulturella livet fick blomstra. Man började, framför allt i städerna, att gå ut på kaféer och biografer eller gå och dansa, röka cigaretter, lyssna på jazz och ha en mer modern livsstil. Inspirationen hämtades från de stora städerna som Berlin, Paris och New York.

För kvinnorna blev kjolarna kortare. Från långkjol till en som slutade på vaden. Först tyckte många illa om det, men eftersom kvinnorna rörde sig mer ute i både nöjeslivet och i arbetslivet blev det en praktisk längd som snart blev normen. Funktionalism var viktigt: plaggen skulle inte hindra kvinnan i hennes vardag eller i det hon ville utöva. Det kom inte bara vardagsplagg utan nu började det även säljas sportplagg för kvinnor, till exempel tenniskläder.

Kvinnan var självständigt och bestämde över sig själv, sitt liv och sin kropp. Modet påverkades till viss del av männens kläder och Coco Chanel var en modeikon och föregångare många inspirerades av. Själv kunde hon klä sig i manskläder, till exempel frack och fluga, och hon levde som singel (med älskare) och försörjde sig själv. Att vara en pojkflicka blev idealet. Även om alla inte hade råd att klä sig som Coco Chanel, var det förhållandevis enkelt att massproducera den populära stilen, eftersom den innebar raka linjer och inte så mycket extravaganser. Det gjorde att vanliga svenska kvinnor hade råd med moderna kläder. Att någon var rik såg man inte längre på vilket mode den bar, utan på detaljerna, som exempelvis valet av material.

Männen klädde sig i knickerbockers eller frack, drack cocktail på tjusigast möjliga sätt och hade jazzgossarna som ideal.

Vill du klä dig som man gjorde på 1950-talet eller i alla fall inspireras av den stilen? Här kommer lite tips på vad du kan tänka på.

Efter kriget blev det mer fokus på lyx, men också på ungdom. Tidigare hade man varit först barn och sedan vuxen, men nu blev ungdomen en särskild tid i livet, men sin egen stil och smak. De unga vågade utmana de vuxna, drömma om en annan värld och vara lite rebelliska. Kvinnornas siluett skulle likna timglas och med hjälp av korsett och mängder av tyg fick man till det.

Praktiska plagg sågs som tråkiga. I stället skulle det se snyggt ut. Vida kjolar och smala midjor var klänningsidealet. Under årtiondet blev de allt kortare, i takt med att man blev bättre på att tillverka nylonstrumpor utan någon söm där bak. På fötterna hade man gärna ballerinaskor som kunde vara mönstrade med prickar eller rutor. Till fest var det pumps eller stilettklackar som gällde, gärna matchande i färg och tyg med klänningen.

Rakt hår var inte det snyggaste, men man kunde ha det i svans eller knut. I övrigt var det lockar som gällde och de fick man med hjälp av papiljotter.