Mode på 1920-talet

1920-talet talas ofta som en ”glad” tid, placerad mellan två världskrig och där det kulturella livet fick blomstra. Man började, framför allt i städerna, att gå ut på kaféer och biografer eller gå och dansa, röka cigaretter, lyssna på jazz och ha en mer modern livsstil. Inspirationen hämtades från de stora städerna som Berlin, Paris och New York.

För kvinnorna blev kjolarna kortare. Från långkjol till en som slutade på vaden. Först tyckte många illa om det, men eftersom kvinnorna rörde sig mer ute i både nöjeslivet och i arbetslivet blev det en praktisk längd som snart blev normen. Funktionalism var viktigt: plaggen skulle inte hindra kvinnan i hennes vardag eller i det hon ville utöva. Det kom inte bara vardagsplagg utan nu började det även säljas sportplagg för kvinnor, till exempel tenniskläder.

Kvinnan var självständigt och bestämde över sig själv, sitt liv och sin kropp. Modet påverkades till viss del av männens kläder och Coco Chanel var en modeikon och föregångare många inspirerades av. Själv kunde hon klä sig i manskläder, till exempel frack och fluga, och hon levde som singel (med älskare) och försörjde sig själv. Att vara en pojkflicka blev idealet. Även om alla inte hade råd att klä sig som Coco Chanel, var det förhållandevis enkelt att massproducera den populära stilen, eftersom den innebar raka linjer och inte så mycket extravaganser. Det gjorde att vanliga svenska kvinnor hade råd med moderna kläder. Att någon var rik såg man inte längre på vilket mode den bar, utan på detaljerna, som exempelvis valet av material.

Männen klädde sig i knickerbockers eller frack, drack cocktail på tjusigast möjliga sätt och hade jazzgossarna som ideal.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *