Kategori: Tyg och material

De senaste tio år har det blivit populärt med bambutyger och plagg av bambu, även om den största hypen nog mattats av vid det här laget. Bambu har kallats ett miljövänligt alternativ och vissa har till och med marknadsfört det som ”naturligt antibakteriellt” (vilket för de flesta inte säger något alls). Men vad är bambu egentligen och är det så bra?

Det som är bra med bambu är att det är en naturlig produkt (till skillnad från många tyger som faktiskt görs av plaster, som polyester och akryl). Det har den förvisso gemensamt med bomull, men där bomull kräver otroliga mängder vatten och i konventionell odling också besprutas rejält, växer bambun så det knakar och det helt på egen hand. Så långt är allt bra. Sedan är det dags att göra garn eller trådar av bambun så att man kan tillverka tyger. Om man gör det på mekaniskt vis får man fram en naturlig och miljövänlig produkt med bambuns alla goda egenskaper. Men de tygerna är i minoritet på marknaden. I stället bryts bambun ner med hjälp av kemikalier och blir som cellulosa, innan garnet spinns. Processen påminner om när man gör viskos.

Visste du att hampa kan användas till att göra tyger och att det är bland det mest miljövänliga material du kan välja till kläder? Ändå är det fortfarande relativt okänt. Kläder i hampa påminner om kläder i lin och blir lite grövre och slitstarkare – men mjukare och skönare ju mer man använder dem. De passar därför utmärkt som byxor, klänningar, kjolar och skjortor, men mindre bra som underkläder eller andra kroppsnära plagg som behöver vara mjuka och stretchiga.

Varför är då hampa så bra? Jo, dels växer hampan riktigt bra helt av sig själv. Det behövs inte en stor mängd vatten eller gödning för att hampan ska trivas. Dels föredrar den jord som ratas av andra växter och man konkurrerar alltså inte om marken med matproduktion eller annan odling. En annan bra sak är att hampan är suverän på att själv kväva ogräset och därför behövs inga bekämpningsmedel. Processen att göra om fibrerna till garn liknar när man gör lingarn och är en helt mekanisk process. Det behövs alltså inga kemikalier och inget miljöfarligt.

Nu för tiden görs även blandningar av hampa och bomull för att få fram snygga stretchiga tröjor. Ett bra alternativ till att använda 100 % bomull.

Ull är ett fantastiskt material till kläder som tyvärr ofta är underskattat här i Sverige (medan utbudet ser helt annorlunda ut i vårt grannland Norge). Ull har fått en negativ klang här: det kliar och sticks, är jobbigt att tvätta och svårt att sköta (krymper i tvätten och tappar formen). De ullplagg vi bär är främst en varm tröja eller kofta utanpå den vanliga tröjan en kall vinterdag eller kanske ett par raggsockor när vi är frusna om fötterna. Dock har intresset för ullkläder ökat de senaste åren, framför allt inom sport- och friluftssektorn där man börjat inse vilka förträffliga egenskaper ullen besitter. Och nej, det är inte några hemstickade stickiga långkalsonger som gör att man kliar sig rödbent och småtokig, för precis som på andra områden har ullbranschen tagit några steg framåt.

Vad är det då som är som skiljer dagens ullplagg från de från mormors tid? Ja, dels använder man sig av mjukare ull. För hur ullplagget blir beror nämligen mycket på vad för slags ull man använder. Om man använder ull med korta och spretiga fibrer eller lite grövre fibrer, får man ett tyg som kliar mer. Använder man istället ull med långa och mjuka fibrer får man bekvämare plagg. Merinoull kommer från får som har just en sådan mjuk och långfibrig ull och sådana plagg kan bäras även av den med lite känslig hy (men inte av ullallergiker). Det har dock förekommit en del problem inom den branschen, bland annat har merinofåren i vissa delar av världen, främst i Australien, behandlats illa. Därför är det viktigt att se att företaget som tillverkar kläderna använder sig av en ull som kommer från ställen där man garanterat behandlar djuren väl.

Det var den mjuka delen av ullen. En annan faktor som har förenklat användningen är att en del ull superwashbehandlas. Det är inte alltid önskvärt, men har sina fördelar och till de hör att du kan tvätta plaggen i vanligt 40-graders tvätt utan att de krymper. Det är något som tilltalar många som tycker att ulltvätt verkar krångligt. Superwashbehandling innebär dock i princip att ett lager av plast läggs över ullens fibrer och därmed förlorar man en del av ullens naturligt bra egenskaper, vilket kan vara värt att tänka på. Att tvätta ullplagg är dessutom inte så krångligt som många tror. De flesta har ett ullprogram på sin tvättmaskin, så man behöver inte stå och tvätta för hand. Med ett ulltvättmedel blir det allra bäst. Sedan lägger man handdukar över torkställningen och lägger ut plaggen att plan-torka på handdukarna (för att de inte ska töjas av tyngden när de är blöta och hänger och på så sätt förlora formen). Fördelen med obehandlad ull är att man faktiskt inte behöver tvätta så ofta, då den är hyfsat självrenande om man hänger ut den på vädring.

Att sedan ull är överlägset bäst när det gäller att reglera temperaturen och hålla oss varma när vi behöver det, absorbera fukt utan att kyla ner och att samtidigt andas när vi blir varma, det är ingen nyhet.

Bomull är vår mest populära råvara att göra kläder med och många tänker att eftersom det är naturligt är det bra. Stämmer det? Bomullen har onekligen många bra egenskaper, som att den gör plaggen mjuka och slitstarka samtidigt som de andas och kan absorbera fukt. Bomullen bryts dessutom ner i naturen och återgår till kretsloppet, till skillnad från plagg i plasttyger som akryl.

Den stora efterfrågan på bomull gör dock att den tar över en del mark där lokalbefolkningen egentligen hade behövt odla mat. För det är inte överallt på jorden man kan odla bomull. Den ömtåliga plantan kräver värme och sol, minst 200 frostfria dygn per år och massor av vatten. Eftersom de kraven inte stämmer överens med verkligheten överallt, i synnerhet vad gäller regnmängder, konstbevattnas bomullen. Även när man ska ta hand om bomullen och göra tyg av den krävs det otroliga mängder vatten. Ofta växer dessutom bomull i områden där vatten inte finns i obegränsade mängder, tvärtom är rent vatten ofta en bristvara där och bomullsodlingen prioriteras före lokalbefolkningen.

Utöver det krävs det stora mängder bekämpningsmedel för bomullsodlingen. Man räknar med att omkring 20 % av den mängd bekämpningsmedel som används i världen används just till bomullsodling och då är det ändå bara en bråkdel av jordens uppodlade mark (2,5 %) som används till bomull. Ännu mer kemikalier används sedan när man gör garn, tråd och sedan tyg av bomullen. Framför allt används olika medel för att bleka och färga tygerna. Det tar egentligen några tvättar innan man fått ur alla rester ur nya plagg och även om man själv tvättar sina kläder några gånger innan man använder dem, släpper man ut de resterna i avloppet och i förlängningen i vår natur.

Ett bättre alternativ är ekologiskt odlad bomull. Men flera undersökningar som gjorts visar att det säljs mer tyg (och plagg) som är märkta som ekologiska än vad det faktiskt odlas ekologisk bomull. Det förekommer alltså en del fusk. Ett bra sätt att vara på den säkra(re) sidan är att hålla sig till större och etablerade märkningar, som GOTS, och inte lita på butikernas egna märkningar av plaggen. Ibland är det dessutom bara en viss procent av ett plagg som är av ekologisk bomull, vilket förstås är bättre än noll procent, men ändå kan vara vilseledande för konsumenterna.

Till konstutställningar och modeshower, men även till stora galor och fester, tillverkas ibland speciella kläder i udda material. Det är ofta material man inte brukar förknippa med kläder och vanligen går plaggen inte att tvätta, utan är bara tänkta att använda någon enstaka gång. Det är ofta kreativa projekt där en designer får chans att visa sin kompetens och sticka ut hakan lite. Den som bär plagget på en större, ofta tv-sänd, tillställning gör ett statement med sitt udda plagg.

Ett exempel är klänningen i papper Alice Bah Kunhnke bar på Nobelfesten 2017. Den var gjord av vitt, veckat papper och hennes syfte var att få upp Arktis och klimatfrågan på agendan. Hennes kläder var designade av Bea Szenfeld och Naim Josefi. Klänningen tog verkligen plats, så Alice Bah Kuhnke fick träna på att gå, sitta och äta med klänningen på sig. Inspirationen fick hon när hon var på Svalbard under hösten och då visste hon inte ens om att temat på det årets Nobelfest var just Arktis.

Andra tjusiga och udda klänningar är till exempel klänningar som tillverkats av skräp av olika slag. En regnbågsrandig klänning gjord av förpackningar eller varför inte klänningen som en miljöorganisation gjorde av skräp som plockats upp på stranden och i havet. En annan uppseendeväckande klänning gjordes av kött (kotletter) som fästes på en kvinnas kropp och sedan virade man plast, som gladpack, runt henne. Vad syftet var med den klänningen, utöver att provocera, är dock oklart. En oväntat snygg klänning gjordes av många små pärlplattor som fästes i varandra med ringar. Med hjälp av de små pärlorna skapades vackra mönster och färgkombinationer som sedan kunde repeteras och varieras.