I dag lanseras det fler kollektioner per år än vad det tidigare har gjort. Tempot är högt uppskruvat och knappt har en kollektion nått butikerna förrän de reas ut i för att bereda plats för nästa kollektion. Vill man hänga med i svängarna innebär det mycket shoppande, vilket är precis vad butikerna vill. När man inte använder plaggen så länge, utan framför allt vill ha nytt – och billigt – blir kvaliteten därefter. Plaggen tappar snart form och färg eller det går hål i de tunna trikåtygerna. Vad spelar det för roll, när plagget ändå var så billigt? Vi köper nytt.
Men någonstans gnager ett dåligt samvete. Det känns inte bra, varken ur miljöperspektiv eller när man tänker på de som faktiskt sitter 
och syr plaggen till alldeles för låga löner. För hur många ören kan man få när en t-shirt kostar 59 kronor och byxorna 199 kronor och både staten, butiken och diverse mellanhänder ska få sitt? Det är nu vi börjar snegla på slow fashion, långsamt mode. Kanske måste inte allt bytas ut så snabbt och kanske finns det något att lära av gamla tider. Plagg som är snygga och moderiktiga, men som håller längre om vi vårdar dem rätt. Visst kostar det mer, men kanske är det inte de plaggen som är dyra, utan de andra som är för billiga. Vi har vant oss vid låga prisar och sämre kvalitet. 1995 kunde man köpa en stickad tröja i en vanlig modebutik för 399 kronor och i dag kostar den inte ett öre mer, snarare är den billigare. Någonstans går inte ekvationen ihop.